lördag 22 september 2012

Ord som musik, musik som ord

7880 km och 15 månader bort ligger Hanoi, och vi har så småningom installerat oss i en annan tillvaro, jag är inte längre tjänstledig och medföljande utan fri författare, skribent och översättare. Det var - förväntat - svårt att komma hem, Stockholm kändes länge som en tom, färglös och doftlös stad. Men så småningom lär man sig att urskilja dagrar och gråtoner. Så småningom inser man att man är ungefär lika långt bort var man än befinner sig. Och minns att gråtonerna, längtan och avståndet var det som fascinerade mest med Paris när jag för mer än trettio år sen läste om staden i Patrick Modianos romaner, det avståndet och den gråheten går nog att hitta på Medborgarplatsen också. Det som är med från Hanoi är cykeln, skrivbordsstolen, några buddhastatyetter samt vanan att inrätta mina dagar efter vad mitt skrivande kräver - och alltså till slut även den här bloggen, fast jag känt mig tvungen att döpa om den. Det senaste halvåret ägnas min bästa tid åt Louis-Ferdinand Céline och Resa till nattens ände, som jag nyöversätter för Norstedts räkning. Vi har haft våra duster, Céline och jag, men vi har lärt oss att trivas med varann. Just nu befinner vi oss i Toulouse.
Fast idag ska jag tala om den franska symbolismen och dess förhållande till musik, kl. 17.00 på Musikaliska akademien i Clara Schumann-salen, ett ämne som ger tillfälle att beröra några av litteraturens älsklingsdårar som René Ghil och Saint Pol Roux. Fritt inträde. Det är första gången jag håller föredrag sen innan vi åkte till Hanoi.