Jag har egentligen lovat mig själv att hålla mig borta från bloggen, eftersom jag behöver dygnets alla timmar - och all språklig energi - för en romanöversättning vars deadline närmar sig med stormsteg. Alla fantastiska intryck från vår têtresa i Burma, till exempel, får vänta tills översättningen är klar. Men det här är bara för bra. Först nås jag av nyheten att den sista krigsfången efter Vietnamkriget just släppts (den 13 februari). Den sista krigsfången? Det är naturligtvis att hårddra det hela, men Tran Van Thieng var polisofficer i Sydvietnam och dömdes vid krigsslutet 1975 till omskolningsläger. (Villkoren i de nordvietnamesiska omskolningslägren var omvittnat hårda, ofta rent omänskliga.) Inte nog med det: 1991 dömdes han till tjugo års fängelse av en domstol i Saigon, för "statsomstörtande verksamhet". Orsaken var en bok som Tran Van Thieng skrivit om kriget, där han ansågs sprida vanföreställningar om det socialistiska samhället ... Notera att Thieng fick sitta av hela straffet: 1991 plus tjugo blir precis 2011, ingen strafflindring där inte. Han är sjuttiofem år gammal nu, och knappast någon större fara för det socialistiska samhället längre.
Strax därefter når mig nästa tecken på att tiderna förändras: jag får veta att Bob Dylan kommer att göra en konsert i Vietnam under sin sydostasiatiska turné i april. Finns det någon enda människa som sammanfattar proteströrelsen bättre än Dylan? Ägde det över huvud taget rum någon demonstration mot Vietnamkriget där det inte sjöngs en eller flera Dylanlåtar? Har det gjorts någon film om kriget där hans musik inte hörs någon gång?
Ingen artist var därför mer otänkbar i Vietnam så länge kriget pågick, det fanns nog ingen som amerikanska armén mindre gärna ville underhålla sina trupper med. Och nu är han på väg. Finns det någon bättre stans i hela världen att se honom än här? Är det inte hit de där låtarna varit på väg i mer än fyra decennier? Och några veteraner kommer väl att sitta i publiken?
Om Dylan kommer hit, ja då måste kriget verkligen vara slut.
onsdag 16 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar