"Vi har inte slavar!" säger nutidstjejen upprört apropå en främmande civilisation i något avsnitt av Doctor Who. "Jaså inte", säger doktorn lugnt och pekar på hennes Nikeskodda fötter: "Och vem har gjort de där då?" Jag tror inte att Doctor Who är förbjuden i Vietnam, men det är nog bara en tidsfråga. För det är här de tillverkas, statusskor som Nike, Puma, Converse och Adidas. Det är nämligen här arbetarna kräver minst - inte bara i fråga om löner. I ett kommunistland behöver paradoxalt nog ingen arbetsgivare vara rädd för fackföreningar eller strejker. I ett kommunistland strejkar ingen. Det är själva affärsidén, om man får uttrycka sig en smula hädiskt. Ett lydigt låglöneland utan omvälvningar i sikte är den ideala leverantören av arbetskraft: inte bara på hemmaplan. Världshändelserna går att följa i morgontidningen genom arbetskraftsexporten: bara senaste veckan har gästarbetare flugits hem från Libyen, flugits hem från Japan, omkommit i rysk fabriksbrand.
Tre män delade ut flygblad för att organisera 10 000 arbetare i en strejk på en skofabrik i Tra Vinh i februari förra året. De arresterades och dömdes i oktober, efter en rättegång där de varken hade tillgång till försvarsadvokat eller fick försvara sig själva, till hårda straff. Nguyen Hoang Quoc Hung dömdes till 9 års fängelse, Do Thi Minh Hanh och Doan Huy Chuong till 7 år. Doan Huy Chuong var med och grundade en fackförening 2006 och dömdes då till två års fängelse för att ha "missbrukat demokratiska friheter".
Human Rights Watch har uppmärksammat fallet och kräver att de tre omedelbart ska släppas.
I morgon den 18 mars ska folkdomstolen i Tra Vinh besluta om den ska godkänna överklagandet av domarna från oktober. Läs mer på Human Rights Watchs egen hemsida om Vietnam:
http://www.hrw.org/asia/vietnam
Känns det som om man inte ska lägga sig i Vietnams inre angelägenheter? Titta ner på de egna fötterna och tänk efter en stund. Vad har egentligen hänt sedan de franska gummiplantagens tid, mer än att orsakskedjan mellan utnyttjare och utnyttjad blivit så lång och komplicerad att ingen ens behöver ha dåligt samvete?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Faktum är att Vietnam försöker skydda sina arbetare genom arbetslagstiftning. Denna är ganska omfattande, strikt, och relativt obalanserad till fördel till den anställde.
Problemet är att det är nästan bara västerländska utländska företag som följer lagen.
Fackföreningar (dock inte fria)skall enligt lag finnas och finns också i stor utsträckning på arbetsplatser med mer än 5 anställda.
Strejker är mycket vanliga, hundratals per år. Många av dessa hos asiatiska utlandsinvesterade företag.
När det gäller löner så är väl dessa marknadsprissatta och skall i de flesta fall jämföras med inkomsterna inom jordbruket som oftast är den alternativa sysselsättningen.
Slavar? Nej, det bygger på frivillig anställning.
Skicka en kommentar