Lotusställning

När jag väl kommer ut från tandläkaren inser jag att det ändå inte går att göra något vettigt förrän bedövningen släppt, så jag bestämmer mig för att det är idag jag ska hitta mina skor. Kring Hoan Kiem-sjön finns åtminstone tvåhundra skoaffärer, de flesta obetydligt större än en svensk gästtoalett (svenska badrum är alldeles för spatiösa för att jämföra med). I gengäld skyltar man med allt, alla storlekar och modeller ligger framme. Jag vet från början att de flesta bara kommer att skratta när jag frågar om storlek 45, andra kommer att bli generade och åter andra kommer att räcka fram 43:or och 44:or och framstridigt hävda att det är min storlek och att jag bara är pjåskig. Men jag vet också att mina skor finns där någonstans. Jag försöker se munhuggandet som följer som en nödvändig markkontakt, snöret till min ballong. Trettio butiker tar det, det får ses som ett rimligt resultat. Men bedövningen släpper inte för det. Jag gör ett par andra ärenden, sedan sätter jag mig något omtöcknad i den lilla parken intill Katedralgatan, läser Patrick Modiano och funderar. Jag behöver en stor dos Patrick Modiano för att släppa alla siffror som virvlar i mitt huvud, skostorlekar, priser, tandläkarräkningar. Runt omkring sitter några kärlekspar och några lunchätande tjänstemän från närbelägna kontor. Ingen försöker sälja något, ingen uppmärksammar mig överhuvudtaget. Jag skulle lika gärna kunna sitta på en parkbänk i Stockholm eller Paris. Jag sitter en timme och läser med pennan i hand. Det är först när jag reser mig upp som jag upptäcker det: på bänken mittemot mig, bredvid en student som sitter och pluggar, sitter en medelålders man i lotusställning, med sina slitna turkosa plasttofflor prydligt placerade i gruset nedanför bänken. Han är helt omedveten om lunchrusningen, trafiken, människorna. Hur länge har han suttit så? Det här skulle ändå inte lika gärna kunna vara en parkbänk i Stockholm eller Paris, inte riktigt. När allt kommer omkring ska jag nog inte hoppa över eftermiddagens yogaträning, tänker jag.
Skrivet till Joe Henderson: Canyon Lady