Charles Heston i Hanoi

Den bästa beskriv-ningen av Hanoi har jag sett i Jesper Bengts-sons fina bok om Burma, och den gäller egentligen Rangoon: "som om någon tagit en sektion av London, placerat den i tropisk hetta och sedan låtit allt ruttna i ett halvt sekel". (Bengtsson citerar Burmakännaren Emma Larkin.) Byt ut Rangoon mot Hanoi, London mot Paris: exakt så känns det att gå runt här, som man vaknar ur ett halvsekels koma och upptäcker att klimatförändringarna gått över styr och djungeln erövrat Montparnasse. När man kommer fram till Long Bien-bron, byggd av Alfred Eiffel, så ser man ett liggande Eiffeltorn - han återanvände uppenbarligen sina konstruktionsidéer - på god väg att rosta sönder. Det är nästan samma hisnande känsla som när Charles Heston upptäcker den liggande Frihetsgudinnan i slutet av Apornas planet. Det är minsann inte alla städer som får en att känna sig som Charles Heston. Staden själv varken vill eller kan förstå sin egen charm: den är ju ett resultat av överbefolkning, vanskötsel, dåliga avlopp och extremt hög luftfuktighet. Ändå är mitt bestämda intryck att vanliga hanoibor, affärsinnehavare, taxichaufförer, folk som bor här, är stolta över sin stad och dess historia. Medan stadsförvaltningen vill förvandla Hanoi till en anonym sydostasiatisk skyskrapestad så snabbt som möjligt, utplåna allt som är typiskt och ersätta det med moderniteter som de sett på studieresor i närområdets storstäder, Bangkok, Singapore, Hongkong. Man förstår tanken bakom det storståtliga 1000-årsfirandet: det skulle markera att Hanoi slutgiltigt inträtt i det nya millenniet. Men i praktiken befäster det bara bilden av en uråldrig mandarinkultur, stelnad i sina ritualer och hierarkier. Inte ens när fyra människor omkom i en våldsam explosion häromdagen, inne på nationalstadion My Dinh där man förvarade fyrverkeripjäserna inför jubileet, lät man sig hejdas: när bränderna släckts fortsatte enligt ögonvittnen repetitionerna som om inget hänt, man skyndade sig att skaffa fram nya fyrverkeripjäser från Kina. 63 miljoner dollar är den officiella siffran för vad 1000-årsfirandet kostar - den kommer från en representant för The People's Committee i Hanoi. Andra bedömare menar att en tiondel av BNP ligger närmare sanningen, och det är nog där snarare vi hamnar om man ska räkna in den nya operan och andra skrytbyggen. Samtidigt kommer siffrorna för årets översvämningar i centrala Vietnam: 49 dödsoffer. Men några vallar har man givetvis inte råd att bygga, när Hanoi behöver lasershow, fyrverkeripjäser och ett nytt operahus. Vad är det han säger när han får syn på Frihetsgudinnan, Charles Heston?
"They did it! The fools - they did it!"