Ho, Ho, Ho

Engelsmän definieras bland annat av deras tvångsmässiga förhållande till humor. Därför blir jag inte särskilt förvånad när Jonatans fotbollstränare Paul tar av sig munkjackan och visar sig ha en t-shirt med en bild på Landsfadern i tomteluva med texten Ho, Ho, Ho. Häromdagen sa jag att Hanoi har gjort resan från medeltida skråsamhälle till storstad på en generation. Också sin egen Gustav Vasa har vietnameserna i närminne: Ho Chi Minh levde ända till 1969. I vissa avseenden är han fortfarande med: partiet bestämde just att 2010 ska bli året då vietnameserna följer Ho Chi Minhs moraliska exempel. Enligt garvade Hanoibor är det här något som upprepas ungefär vart tredje år, vilket förklarar ett och annat. Till exempel varför ett vietnamesiskt ja ibland betyder nej, som när motorbikeföraren säger "ja, jag hittar" fast blicken flackar och han redan trevar efter mobiltelefonen för att ringa en kompis. Eller varför ett vietnamesiskt nej ibland betyder ja, till exempel när butiksbiträdet energiskt skakar på huvudet och förnekar att samma tröja finns i rött, fast jag kan se den på hyllan ovanför. Allt det föll på plats när jag läste William J. Duikers utmärkta biografi över Ho, där man bland annat får följa hans politiska spel genom decennierna för att vinna allierade i kampen för självständighet. Ho tröttnade aldrig. Han såg sig som ett redskap, helt fri från högfärd skämtade han med sig själv, som när han besökte Frankrike och blev tillfrågad varför så många kom för att titta på honom. "Det är inte så konstigt", sa Ho. "Alla vill se Vietnams svar på Charlie Chaplin." När amerikanernas kallsinnighet (de ville inte lämna fransmännen i sticket) drev Ho i armarna på ryssarna, så var den sadistiske Josef Stalin snabb att utnyttja överläget och förnedra Ho. Vid ett tillfälle visade Stalin två stolar och sa: "Den ena stolen är internationalismen, den andra är nationalismen - vilken vill du sitta på?" Det var Stalins sätt att visa att han betvivlade vietnamesernas solidaritet med den kommunistiska Internationalen; han misstänkte att de bara ville ha hjälp med sin nationella befrielse. Ho lät sig inte bekomma, Stalin fick gärna skämta med honom så länge Sovjetunionen stödde Vietnam: "Jag vill sitta på båda, så klart!" sa han med ett leende. Ho hade en enda princip i umgänget med västerlänningar: säg vad du tror att de vill höra. Inför amerikaner framträdde han som nationalist, inför ryssarna som kommunist. I en förhandling kunde Ho påstå att något var 99 % sant, vilket var hans icke-konfrontativa sätt att säga att det var helt fel. Säg vad du tror att de vill höra - det är fortfarande en ledstjärna i umgänget. Problemet är att alla inte är lika lyhörda som Ho, eller lika språkkunniga (Ho talade franska, engelska, ryska, kinesiska - han skrev dikter på klassisk kinesiska - och en handfull språk till). Duikers biografi över Ho Chi Minh är spännande som en film. Under de första åren av väpnat motstånd bodde han i djungeln, odlade sin egen mat, fick vakthunden uppäten av en tiger och hade fransmännens patruller strykande i närheten - det första Ho gjorde var att röja upp en volleybollplan. Jag föreställer mig att han ändå måste ha trivts både med tomtemasken och andra masker. Under sitt liv använde han drygt hundra pseudonymer, han nöjde sig inte med nya namn utan klädde gärna ut sig och skapade en helt ny personlighet inför uppbrott och resor. Han levde utanför sitt hemland i nära fyrtio år medan han förberedde självständigheten. Han levde i kappsäck större delen av sitt liv, ständigt beredd till uppbrott. Han försökte spela ut fyra stormakter mot varandra och lyckades nästan, även om de till slut lärde sig vad 99 % betydde. När han väl blev president verkade han ha sett själva titeln och dess insignier mest som ett skämt, och föredrog att bo i en stuga bredvid presidentpalatset. Ingen som träffade Ho Chi Minh undgick att fångas av hans charm (Josef Stalin möjligtvis undantagen). Han är naturligtvis en underbar moralisk ledstjärna, även om jag hellre har mina ja och nej åtskilda i varsin låda.
Skrivet till ljudet av lufttorkarens hårt arbetande motor.