Papperstigrar

12000 människor: så många dör i trafiken varje år. Bara i Hanoi. Dessa dödsolyckor sker oftast till följd av alkohol, vilket gör att man nu diskuterar att skärpa lagen. Tyvärr anges tillåten mängd alkohol inte i promille utan i milligram, vilket inte gör den helt lätt att tolka, men om jag förstått saken rätt så skulle förändringen i stort sett innebära att man inte längre får köra salongsberusad. Problemet är bara polisens begränsade möjligheter att kontrollera att lagen efterlevs: ett fattigt land med begränsade sjukvårdsresurser tycker sig ha andra prioriteringar än blodprover för rattfyllerister, trots att man skulle spara åtskilligt på det. Det här verkar nog som början på historiens tråkigaste blogg, men jag är faktiskt på väg någonstans. Som bekant är rökning ett beteende som gjort en omvänd klassresa i västvärlden, och nu gör samma klassresa globalt. Rökning har blivit ett ulandsbeteende. I Hanoi röker alla, överallt och oavbrutet. Tobak är alldeles för billigt. Vilket inte betyder att man har råd att betala böter också. Sedan nyåret är det förbjudet att röka på offentlig plats i Vietnam, en lag som efter vad jag förstår är kalkerad på lagstiftningen i flera EU-länder. Häromdagen angav tidningen antalet gripna enligt denna nya lag: noll personer. En intervju med berörda myndigheter visade att man inte heller ser några möjligheter att i den närmaste framtiden efterleva lagen. Människor känner inte till den, och de som känner till den struntar i den, och även om de blev bötfällda skulle de strunta i att betala böterna och myndigheterna skulle inte ha några möjligheter att kräva in dem - så löd i korthet resonemanget. Här finns alltså en lag som lagstiftarna redan i förväg ger upp alla förhoppningar att efterleva, en lag som redan från början är en papperstiger. Detta i ett land där gapet mellan lag och verklighet redan är alldeles för stort på många punkter: trafiksäkerhet är bara en, gatuförsäljning en annan (all gatuförsäljning i Hanoi är förbjuden sedan ett år tillbaka, vilket ingen torde märkt något av), men även byggnadslov, arbetsplatsvillkor, jämlikhetsfrågor och så vidare i all oändlighet hamnar i detta gap. Papperstigrar är fulare än riktiga tigrar, men frågan är om de är mindre farliga för folkhälsan. De som bott i båda länderna säger att i Kambodja kan man utgå från att allt är tillåtet tills motsatsen bevisas, i Vietnam kan man utgå från att allt är förbjudet. Varför lägger man rökningen till detta berg av omöjlighet som staplas framför medborgarna? Varför gör man det i praktiken omöjligt för de flesta vietnameser att vara laglydiga? Är dessa lagar bara skrivna för att vifta med i internationella sammanhang? Inser man inte att detta gap skapar enorma möjligheter för maktmissbruk och underslev, småpåvar som närsomhelst kan sätta dit varann eftersom nästan allt grannen gör är olagligt? Är det meningen att alla vietnameser ska känna sig som i Kafkas "Framför lagen"? Vem tycker sig behöva en hållhake på 87 miljoner medborgare? Inte vet jag. Svenskar brukar ju klaga på att deras tillvaro är alltför reglerad - den som sett byggjobbarna i Hanoi balansera på balkar tjugo våningar upp, utan hjälm, utan lina och utan skor, men med ett par rejäla vodka i kroppen kommer aldrig mer att skämta om svenska skyddsombud, jag lovar.