Red River United

Med största oro har vi följt oroligheterna i det sydvästra grannlandet Thailand - vad har Thaksins rödskjortor gjort idag, hur många är de, hur mycket blod har de hällt ut, växer det eller avtar det? Oron är, hemskt att säga, till största delen motiverad av egenintresse. (Det som händer i Thailand påverkar i och för sig alltid oss eftersom Bangkoks flygplats Suvarnabhumi är vår port mot omvärlden, som nästan alla gäster kommer via.) Det är nästan ett skolexempel på hur idrotten gör oss intresserade av omvärlden - ett påstående som jag länge, i min missriktade vilja att försvara litteraturens flygande matta, gycklade med och ansåg ovanligt löjligt. Länge = tills jag blev fotbollspappa och såg hur de första begreppen om nationer, världsdelar osv. uppstod genom världsmästerskap och brasilianska idoler. Om Thaksin och thailändsk politik hade jag själv inget begrepp alls förrän jag kom till regionen, och ett ganska dimmigt begrepp ända tills det stort klart att Red River United skulle spela sin första utlandsturnering i Bangkok och att Thaksins anhängare gjorde sitt bästa för att förhindra detta. Snart två års kamp med tidiga morgnar, sena kvällar, träningspass i tropiskt regn, träningspass i gyttja, motionsrundor i mörkret, värmeslag i middagshettan, god min i elakt spel, blåmärkesrika matcher mot vietnamesiska lag där alla är tre-fyra år äldre för att de fuskat med id-korten - allt detta ska få sin utdelning detta veckoslut, när Jonatan åker för att representera sitt lag i Bangkok. Så sent som i början av veckan var vi nästan säkra på att turneringen skulle bli inställda. Men nu går bussen till Noibai om två timmar. Och vi har inga röda eller gula kläder i packningen. Namnet till trots spelar Red River United tack och lov i vitt. (För övrigt är Röda floden en avsiktlig felöversättning: det vietnamesiska namnet Sông Hông betyder egentligen Rosa floden, vilket är en betydligt exaktare beskrivning av den färg som uppstår när flodbottnens röda lera rörs upp i vattnet.)
Skrivet till BBC World