Hemma hos h'mongerna

Familjen tar nattåget till Lao Cai, åker bil den vindlande vägen upp till Sa Pa och börjar sakta skönja terrassodlingar och blånande horisonter i gryningsljuset. Luften är klar och ren, solen skiner (vilket hör till ovanligheterna: Sa Pa är oftast höljt i dimma). Alla blir genast förälskade i den lilla franska kurorten som varje morgon invaderas av bergsfolken - h'mong och dzao - i sina färgstarka dräkter. Vi lämnar marknaden på torget nedanför katolska kyrkan fullastade med samma sorts färgglada folklore som man häpnar över att turister bär med sig från möten med minoritetsbefolkningar världen över. Jag tycker nog att h'mongerna påminner lite om både indianer och samer, och sherporna i Tibet, kanske bergsfolk liknar varandra överallt, korta, krumma och kisögda och uppenbart förtjusta i att köpslå. Vi vandrar mellan byarna med en ständig eskort av h'mongkvinnor. Här bedrivs jordbruk som det gjort sen, tja, faraonernas dagar? Kornen mals med enklaste sortens vattenkvarn, en skovel som fylls och tippar över så att morteln stöter till. Vi befinner oss i världen före plogen, marken är så bördig att de bara behöver raka pinnar för att vända upp den. Tiden har stannat, det här är den värld med dragdjur och enklast möjliga mekaniska principer som stjärnbilderna fått namn efter. Och ändå tycks varje h'mong ha mobiltelefon, det finns byskolor där barnen går ibland, det finns karaoke och männen är fulla redan till lunch. Vår guide är kinh, dvs majoritetsvietnames, och när vi har lärt känna honom lite bättre börjar hans officiella guidefasad av respekt inför ursprungsbefolkningen rämna en smula. Lita inte på dem, säger han. De är organiserade som en maffia säger han, de smugglar heroin. De kanske ser fattiga ut, men de har en Mercedes gömd i ladan. Nästa dag åker vi ett par mil längs gränsen till Kina, på andra sidan floden tornar världens största land upp sig och vår guide berättar hur han som pojke tog sig över med gränsvakternas goda minne för att köpa leksaker. Klart det här är smugglarland. Men det är vackert, vackert och fattigt och i någon mening friare än i Hanoi. Vår guide berättar roliga historier om h'mongerna, som den här:
Tre h'monger åkte in till stan på en moped och blev stoppade av en trafikpolis (man får bara vara två vuxna på en moped). Den äldste av dem harklade sig och sa: "Nu är det så här att vi tre har sparat länge för att köpa den här mopeden tillsammans. Vi äger den tillsammans så vi måste åka på den tillsammans överallt, alla tre. Och vi förstår att du gärna vill åka med, men du får helt enkelt inte plats!"