Uppslagsord

Hej, det är ett uppslagsord som talar. När den franske poeten Bernard Noël besökte oss hemma i Stockholm för några år sedan, visade jag honom hans egna dikter i den monumentala tvåbandsantologin över fransk lyrik, från Rikard Lejonhjärta till dagens formexperiment, som klassikerserien Pléiade givit ut i skinnband och guldsnitt. Han suckade: Har jag blivit instängd i en Pléiade? Betyder det att jag är död nu? Själv kände jag en iskall vind av objektivitet dra genom rummet när jag upptäckte att jag just lagts till som uppslagsord i NationalEncyklopedin (http://www.ne.se/kristoffer-leandoer).
Jag har alltid undrat hur jag ser ut utifrån, försökt se mig själv i spegeln som om jag inte var jag.
Nu vet jag. Och det kändes förvånansvärt okej, som att läsa om en avlägsen bekant som man är rätt välvilligt inställd till. Man får väl anta att det är Augustnomineringen som jag har att tacka för den upplevelsen.