The revolution will be televised!

"The revolution will be televised", säger Snoop Dogg på Gorillaz nya skiva, och det är klart att han har rätt. Jag har just varit närmare modern historia än på mycket länge, och det var på teve den syntes bäst. De enda rödskjortorna jag såg i verkligheten var två stycken på ett lastbilsflak. På den tjusiga skolanläggning för engelskspråkiga där fotbollsturneringen gick av stapeln märktes inte att Thailand var ett land vars regering var försatt i gungning. Luftkonditioneringen fungerade på True Coffee, fotbollslaget löpte fullständigt amok inne på McDonalds (Vietnam är alltjämt en av världens McDonaldsfria zoner, så de hade mycket att ta igen) och det var bara på hotellteve som jag såg regeringen förhandla i direktsändning med rödskjortorna. Det var politik med direkta resultat: ena dagen står man på lastbilsflak och protesterar, nästa dag förhandlar man om nyval. Så går det, milt uttryckt, inte till i Vietnam. Hur går det till här? Tills nyligen härbärgerade vårt grannhus en av tusentals bröllopsaffärer med skyltfönstret fullt av brudklänningar som får en Disneyprinsessa att se diskret ut, förlovningsparen kom åkande och satt och bläddrade i kataloger, det var på sätt och vis lite hoppingivande. Men den slog igen och huset revs och byggdes upp igen på sedvanlig nolltid (med cementsäckarna dinglande i en vajer på livsfarlig höjd när man gick förbi). Nu är det nästan färdigt. I förra veckan lyste betongrappningen blöt och grå när vi insåg att de fått blomlådorna på plats utanför huset - inte bara det, de hade satt dit blommorna också, rad efter rad med de tjusigaste orkidéer, fint ska det vara (ryktet på gatan säger att husägaren är en ung affärsman som med stor framgång driver flera restauranger, vilket ju kan innebära nästan vad som helst). Blommorna kom alltså plats innan ytterväggen bakom blev målad, vilket ställde till praktiska problem för målarna: mycket riktigt blev inte riktigt hela väggen målad, och några av orkidéerna ser ännu mer exotiska ut genom små färgfläckar här och var. Men det är bara i våra ögon som det är något underligt med tillvägagångssättet: här börjar man med resultatet, och fyller på med vägen fram till resultatet bara om man absolut måste, bara om man inte lyckas hitta någon smidig genväg. Orsak och verkan får byta plats, så att vi har en flott fasad att visa upp, ett resultat att bokföra, en post i femårsplanen att bocka av. Därför kunde vi häromdagen läsa att Centralkommittén redan färdigställt utkast till den 11:e partikongressen - som äger rum nästa år. Bland dessa dokument hör 2011 års politiska plattform, som i sin tur bygger på 1991 års politiska plattform. Så bedriver man politik i Vietnam: först kommer man överens om vilket beslut som ska fattas, sen kan man börja med själva beslutsprocessen. Varför de överhuvudtaget ska träffas nästa år, när allt redan är beslutat (och fastlagt sedan tjugo år tillbaka) vet jag inte riktigt, men säkert är att det inte kommer att gå till som i Thailand: den som vill bli överraskad får vända sig någon annanstans. Möjligen har de också redan köpt blommorna som ska pryda pleniet och bankettsalen. Ja, säkert har de det. Hoppas de är lika hållbara som år 1991 års plattform.
Skrivet till Gorillaz: Plastic Beach