Vietnam kommer att ha fått besök av fem miljoner utländska turister innan året är slut, vilket är nytt rekord. Turistindustrin växer snabbare i Vietnam än i något land i närheten. Vad som inte nämns är att man fortfarande har samma problem: återvändarna. De som besöker Vietnam kommer sällan tillbaka, till skillnad från de som besöker till exempel Thailand. Många lämnar landet besvikna, vilket beror på felaktiga förväntningar orsakade av felaktig marknadsföring: en argsint liten nation som skrivit in sig i världshistorien genom att försvara sig med näbbar och klor mot världens största krigsmakter ska kanske inte presentera sig som en leende konkurrent till de thailändska stränderna. Vietnam är fattigare, kampen om turisternas pengar är råare. Det här är också ett land vars ledning befinner sig ungefär där den svenska ledningen befann sig när Klarakvarteren revs: man vill bygga bort alla fattigdomsbevis, och struntar i om man bygger bort en länk till det förflutna, en länk som folk kanske vill ha och behöver. Vilket gör att det romantiska Hanoi, med alla lämningar från vietnamesiska mandariner, kinesiska handelsmän och franska kolonialister, långsamt håller på att försvinna. Vietnamesiska massörer har hårdare nypor, vietnameser är ännu sämre på engelska och blir stressade när de inte förstår vad man vill, stränderna mot Kinesiska sjön är blåsigare, sanden är grövre, havet är utfiskat och vattnet är smutsigare. Våra grannar med dykerfarenhet från ställen som Malaysia eller Australien skrattar bara rått när vi pratar om snorklingen vid Phu Quoc. Det finns ett djupt sofistikerat Vietnam också, men det får man leta upp. Vietnam passar bättre för dem som orkar lite mer och är nyfikna på det som ligger vid sidan om allfartvägarna. Som färdigtuggat turistmål förstår jag att det är en djup besvikelse, men tyvärr är det färdigtuggade turistmål som de ansvariga myndigheterna försöker åstadkomma mer av: man bygger fler golfbanor och fler lyxresorts, och som vanligt är det den vanliga befolkningen som får flytta på sig, den som de flesta turister egentligen hoppas kunna komma i kontakt med.
söndag 5 december 2010
Turistrekord
Vietnam kommer att ha fått besök av fem miljoner utländska turister innan året är slut, vilket är nytt rekord. Turistindustrin växer snabbare i Vietnam än i något land i närheten. Vad som inte nämns är att man fortfarande har samma problem: återvändarna. De som besöker Vietnam kommer sällan tillbaka, till skillnad från de som besöker till exempel Thailand. Många lämnar landet besvikna, vilket beror på felaktiga förväntningar orsakade av felaktig marknadsföring: en argsint liten nation som skrivit in sig i världshistorien genom att försvara sig med näbbar och klor mot världens största krigsmakter ska kanske inte presentera sig som en leende konkurrent till de thailändska stränderna. Vietnam är fattigare, kampen om turisternas pengar är råare. Det här är också ett land vars ledning befinner sig ungefär där den svenska ledningen befann sig när Klarakvarteren revs: man vill bygga bort alla fattigdomsbevis, och struntar i om man bygger bort en länk till det förflutna, en länk som folk kanske vill ha och behöver. Vilket gör att det romantiska Hanoi, med alla lämningar från vietnamesiska mandariner, kinesiska handelsmän och franska kolonialister, långsamt håller på att försvinna. Vietnamesiska massörer har hårdare nypor, vietnameser är ännu sämre på engelska och blir stressade när de inte förstår vad man vill, stränderna mot Kinesiska sjön är blåsigare, sanden är grövre, havet är utfiskat och vattnet är smutsigare. Våra grannar med dykerfarenhet från ställen som Malaysia eller Australien skrattar bara rått när vi pratar om snorklingen vid Phu Quoc. Det finns ett djupt sofistikerat Vietnam också, men det får man leta upp. Vietnam passar bättre för dem som orkar lite mer och är nyfikna på det som ligger vid sidan om allfartvägarna. Som färdigtuggat turistmål förstår jag att det är en djup besvikelse, men tyvärr är det färdigtuggade turistmål som de ansvariga myndigheterna försöker åstadkomma mer av: man bygger fler golfbanor och fler lyxresorts, och som vanligt är det den vanliga befolkningen som får flytta på sig, den som de flesta turister egentligen hoppas kunna komma i kontakt med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Hej Kristoffer,
ramlade in här och insåg vilken fantastiskt spännande blogg du skriver.
Just den här posten fastnade jag för eftersom jag reste i Vietnam i december och gjorde liknande iakttagelser. Ytterligare en sak slog mig. Vi åkte till Hué med sitt mångomskrivna citadell. Visst kunde man förnimma något av hur det kejserliga Vietnams huvudstad en gång hade sett ut, men att en världsarvslistad ruinstad skulle se ut som en byggarbetsplats, med presenningar och byggnadsställningar vårdslöst slängda på marken, att den kejserliga audienshallens tak skulle läcka som ett såll och att fasaderna till merparten av byggnaderna skulle se ut som om de inte renoverats på minst 50 år hade jag inte väntat mig. Jag vet inte vad förfallet beror på, men sorgligt att se var det.
Man skulle kunna jämföra med Phnom Penh. En oerhörd skillnad. I Phnom Penh byggs det visserligen nytt och på höjden men boulevarderna, kolonialhusen, parkerna, de stora gräsytorna och inte minst templen och nationalpalatset är välvårdade och upprustade på ett sätt som verkligen imponerar. Här vårdar man sig om åtminstone delar av kulturarvet. Svårt att inse att Phnom Penh för bara 35 år sedan var en utrymd, förfallen spökstad.
Skicka en kommentar