Bai Bang bakom spegeln

Notera att den svenska flaggan är spegelvänd på bilden! Jag kan tänka mig att många av de svenskar som sett den dagligdags nog känt sig som Alice, som om de trillat ner i kaninhålet eller hamnat bakom spegeln. Den här fina skylten med sin vackra kvartett kvinnliga arbetare och tjänstemän pryder nämligen ingången till det största svenska biståndsprojektet i modern historia: pappersbruket Bai Bang. Framför allt det mest omdiskuterade: på gott och ont har Bai Bang varit ett begrepp, ett slagträ i debatten, som framhållits både som ett ovanligt lyckat exempel på bistånd (eftersom pappersbruket idag är ett vinstdrivande företag, som sysselsätter 2 000 människor direkt, håller igång infrastrukturen i en hel bygd och bl a resulterat i en yrkesskola) och ett ovanligt misslyckat exempel (eftersom det blev så mycket dyrare än väntat - 2, 6 miljarder kronor kostade det till slut - och tog så mycket längre tid, just för att infrastrukturen saknades från början). Säkert är att det inte blir några nya Bai Bang: de svenska biståndsprojekten ser inte ut så här längre, vi åker inte ut och gör längre, vi åker ut och lär ut hur man kan göra i stället. Jag har sett åtskilliga tryckerier i mitt liv, men det här var mitt första pappersbruk, men jag hade turen att besöka Bai Bang med Pelle, som faktiskt jobbat på pappersbruk i sin ungdom, och kunde bocka av jämförelsepunkter med svensk tillverkning och svenskt arbetsskydd. Och det var väl det mest märkliga: Bai Bang är ett helt vanligt pappersbruk, som hämtar upp trä från älven (nåja, floden) i ena änden och spottar ur sig kopieringspapper i A4-format i andra änden. Idag är det en helt vanlig arbetsplats. Svenska lyftkranar, kullager från SKF och ditresta experter från Uddevalla med snus under läppen - mitt bland palmträden, plåttaken och förfädersaltaren. (Fast så kanske inte de ditresta svenskarna tyckte, som efter arbetstid hölls åtskilda från lokalbefolkningen bakom ett högt staket mitt i djungeln - det här var på den tiden vietnameser var förbjudna att umgås med utlänningar.) Och det var väl det som var meningen med biståndet: att hjälpa ett fattigt land att uppnå det som vi tar för givet, det som är normalitet för oss. Då var det papper: idag är det snarare det man kan skriva - eller inte skriva - på de där papperen som det svenska biståndet handlar om.