tisdag 20 april 2010

Skjuta eller spruta?

Det är ingen hemlighet att Vietnam tillhör den minskande gruppen av länder som alltjämt både utdömer (59 förra året, enligt Amnestys ytterst återhållna siffror) och tillämpar (9 förra året, enligt samma källa: det är alltså en minimisiffra) dödsstraffet. Det är faktiskt bara åtta länder i Asien som fortfarande tillämpar dödsstraff, däribland det svenska turistparadiset Thailand. Detta är som sagt ingen hemlighet - googlar man "vietnam dödsstraff" så kommer Amnestysiffrorna direkt, under en rad betalda resebyråannonser, bland annat Fritidsresors för semesterparadiset Phu Quoc (gammal fängelseö, liksom Can Dao där man numera kan spela golf). Naturligtvis ska ni resa till Vietnam, ju fler ögon som riktas mot det här landet desto bättre: men ni ska ha klart för er vart det är ni åker. Därför vill jag gärna berätta om en diskussion som fördes i nationalförsamlingens ständiga utskott (det låter som något från franska revolutionen) igår: man anser att bruket av exekutionsplutioner sätter en omänsklig och inhuman press på de lagens väktare som ska utföra domarna, och därför vill man gå över till avrättningar med giftinjektioner i stället. Det skulle vara mindre plågsamt, billigare och mindre psykologiskt skadligt - för bödlarna. Ständiga utskottet beslöt att ägna det närmaste året åt att utarbeta hur man praktiskt ska kunna gå över till giftinjektioner, under tiden får alltså de stackars exekutionsplutonerna fortsätta med sin traumatiserande verksamhet. Bilden föreställer en giljotin som användes av fransmännen för att avrätta vietnamesiska revolutionärer och nationalister som satt i Hoa Lo, "Hanoi Hilton" som amerikanerna kallade stadsfängelset (nu granne med Hanoi Towers, ett luftkonditionerat lägenhetshotell för utlänningar med ett shoppingcentrum där vi går och klipper oss). Hoa Lo är idag museum med en grym men effektiv pedagogik: jag har tagit hårdförare gäster dit, så jag har sett den där giljotinen några gånger, man vill gärna inskärpa i besökarna hur taskiga fransmännen var mot vietnameserna (och hur snälla vietnameserna var mot sina amerikanska fångar: en hel avdelning av museet ägnas åt bilder på glada amerikaner som spelar gitarr, firar jul och hyllar Ho Chi Minh). En av dem som avrättades var Nguyen Thai Hoc, som gett namn åt gatan vi tar varenda dag in till stan. Jag tänker inte ens försöka komma på någon avslutningspoäng.
Skrivet till Arthur Verocai: Arthur Verocai

3 kommentarer:

Eva Linder sa...

Vilken bra blogg! Jag blev sittande en stund nu, och jag får nog fortsätta i morgon också. Bor själv i Kuala Lumpur och Vietnam är naturligtvis ett land som står på "resa till" listan.

Kristoffer sa...

Tack Eva! Själva har vi Malaysia på vår "resa till"-lista - vi tar tacksamt emot tips! Vi har hört om renare vatten (än Vietnam) men mindre exploaterat (än Thailand). Kuala Lumpur, t ex, är det värt att besöka?

Kim M Kimselius sa...

Hej Kristoffer, jätteintressant blogg. När jag skulle skriva min historiska äventyrsbok "Giljotinen" upptäckte jag att vi även i Sverige har en äkta giljotin. Den har använts en enda gång. Jag fick vara med när giljotinen byggdes upp på Stockholms Stadsmuseum inför utställningen Döden. En både häftig och otäck känsla att se hur dödsredskapet växte fram inför mina ögon. Fortsätter följa din blogg med intresse. Kramisar Kim