Förbjudet att utsätta sig för fara

I sin fantastiska bok Vietnam. Rising Dragon (Yale University Press) berättar tidigare BBC-reportern Bill Hayton om den politiska underavdelningen vid Ministeriet för folksäkerhet, som går under det diskreta och intetsägande namnet A42 men har det digra ansvaret att hindra överträdelser mot de lagar och förordningar som reglerar rikets säkerhet. (I Vietnam sätts ingen i fängelse för sina åsikters skull, som regeringens presstalesman aldrig tröttnar på att påpeka: man måste bryta mot lagen.) A42 har det otacksamma uppdraget att diskret hålla landets dissidenter i schack. För att lyckas med det, säger Hayton, utnyttjar man de traditionellt ytterst starka vietnamesiska familje- och släktbanden. Man pratar med folks föräldrar, grannar och vänner. Man skrämmer deras familjer. Man försöker isolera dem, försvåra deras möjligheter till försörjning, få dem att känna sig skuld för den fara som de utsätter släkt och vänner för. Man försöker framför allt hindra dem från att träffa utlänningar: inför APEC-mötet i Hanoi 2006 höll man bokstavligt talat vakt utanför vissa människors hem för att hindra utländska journalister som Hayton från att träffa dem: på samma sätt vaktas idag den buddhistiske patriarken Thich Quang Do i Saigon.
Metoden används fortfarande. Såhär skriver någon idag, händelserna som beskrivs ägde rum för knappt två veckor sen:
"På morgonen hotade omkring 15 mycket aggressiva, högljudda och fräcka främlingar X när han var ensam hemma. De skällde och skrek, hötte åt honom med fingret, med käppar. De hotade honom att om han fortsätter skriva på nätet, vad så vara månde, kommer de inte lämna honom och hans familj ifred. De säger att de iscensätter en trafikolycka, att de kommer att terrorisera oss genom att slänga in smuts i våra hem. Det här hotet är ganska gammalt, innan X arresterades besökte en polis mig och bad mig om precis samma sak (om jag kan få X att sluta skriva, blir allt okej för honom och hans familj).
Av det de sa, förstod vi att de aldrig läst vad X skrivit, X insisterade att de skulle visa vad som var fel i det han skrev, de sa att de hade problem med synen och nästan aldrig läste något! När X bad att få se deras ID, påstod de att de glömt dem eller vägrade helt enkelt! En man sa att han hette Tan, men tio minuter senare kallade någon honom något helt annat! Med andra ord, vem som helst kan förstå att de var utsända för att göra det."
Jag säger "X" och "någon" för att skydda människor, eftersom det är så lagen fungerar här: det som är förbjudet är att utsätta sig för fara. Jag vill ändå att ni ska veta att det är så här vissa människor har det här, snälla och kloka människor som borde få sitta i solskenet vid ett kafébord, och som kanske ägnat sina liv för att andra ska få göra det men nu knappt vågar gå ut själva.
Den 20 maj blir det straffbart för fotgängare att utsätta sig för trafikfara, genom att t ex gå utanför trottoaren: böter 40 000 - 60 000 dong, ungefär en Selma, en skrattretande summa för en utlänning men svindlande mycket om man är utblottad vietnames. (Och det är de enda två kategorier av människor som går till fots i Hanoi: utlänningar och utblottade.) Detta trots att det är omöjligt att gå på trottoaren, eftersom den fungerar som verkstad, frisersalong, kafé och framför allt parkeringsplats för stans tre miljoner mopeder.
Skrivet till Spiritual Jazz - Esoteric, Modal + Deep Jazz From The Underground 1968-77