Vulkanaska

Man kunde tro att Vietnam ligger tillräckligt långt bort för att undgå verkan av isländska vulkanutbrott, men då har man inte förstått hur världen hänger ihop. Den moderna kulturen går i hög grad ut på att upphäva eller åtminstone förneka avstånd i rummet: när inte det längre är möjligt så blir detta avstånd närmast fysiskt i sin oöverbryggbarhet, som det måste ha tett sig på, tja, Kiplings tid. Ju längre hemifrån, desto mer beroende av de kommunikationer som finns. Tåg till Hanoi tar minst elva dagar, och den postbåt som trafikerar Fjärran östern finns nog bara i Kiplings diktvärld: när luftrummet över Europa fylls av vulkanaska stängs även vi av från världen. Isländska vulkanutbrott är lika katastrofala för vår kontakt med yttervärlden som rödskjortornas revolt i Bangkok, och när bägge inträffar samtidigt är det bara att ge upp. Det betyder att kurirposten blir liggande, att fäder och äkta män på Sverigebesök blir sittande ute på Arlanda - och att vänner vilkas Hanoibesök sedan ett halvår planerats med militärisk noggrannhet närmast minut för minut får ställa in från ena dagen till den andra. Packade resväskor, nyinförskaffade pass i Stockholm: i Hanoi nystädat gästrum, nyköpta blommor, små gästtvålar, fylld kyl och frys, bokade resor till Halong Bay och Hoi An. Och inga flyg till eller från Europa. Hanoi visade upp sig sitt söndagsfinaste ansikte, sitt smutsigaste och mest exotiska och extremorientaliska och skynda-innan-det-försvinner-och-blir-som-Singapore-ansikte: men vad skulle vi med det till, när vi inte fick visa det för nån? Till sist gjorde vi som alla andra expats, tröstgick på bio och tröståt söndagmiddag på Al Fresco's i stället. Nu undrar jag, som väntar på en beställd blankett, om Skatteverket kommer att acceptera vulkanaska som orsak till försenad inlämning av självdeklarationen?
Skrivet till Charles Lloyd: Jumping the Creek