fredag 28 maj 2010

2554 ljus på tårtan

Idag firar vi Buddhas födelsedag, den 2554:e i ordningen - buddhismens motsvarighet till julafton, med andra ord. Jag var inbjuden till en festmåltid i Van Niên-pagoden, och klev på 25:ans buss finklädd i vit skjorta och mina nya vita Converse. Det är en ofattbar trängsel utanför pagoden, särskilt inhyrda parkeringsvakter motar bilar och motorbikes allt längre bort längs gatan. Därinne är det som en stor fest med bord dukade över hela den vackra tempelgården, barn springer omkring, finklädda gamla kvinnor med svartmålade tänder ler mot mig och man köar för att tända rökelse och be inför den splitternya buddhastatyn i jade. Bönetrumman hörs, musik spelas, någon mässar böner. Solen skiner och pagodens överstemunk, eller abbot, Thích Minh Tuê, sitter och ler i solen, nöjd som en katt. Det är som en riktig födelsedagsfest, där födelsedagsbarnet bjuder alla som kommer och uppvaktar på mat: överallt dukas det upp en buddhistisk festmåltid, med typisk imiterad karnivorisk mat - kyckling, räkor och fläskkött, alltsammans gjort i tofu. Till det dricker man ljummen Fanta. Med mina frälsningsarméanor är jag ytterst svag för kyrkor som bjuder på mat. Jag minns fortfarande när Hare Krishna utspisade alla som satt och tjuvlyssnade på Carlos Santana på Kastellholmen. Det är något ursprungligt, en tydlig och enkel handling av medmänsklighet: fem kornbröd och två fiskar. Ännu mer imponerad blir jag av ett annat inslag i födelsedagsfirandet. Det är en lång kö som ringlar sig framför en staty av det nyfödda buddhabarnet, jag ställer mig i den, jag tänker att man bara ska hälsa på statyn men upptäcker att man får en bytta att ösa upp vatten ur en hink och hälla över statyn. Hela församlingen får alltså vara med att döpa den nyfödda buddhan, det är en vacker och enkel ritual. Står man lite utanför som jag gör, så påminner det en del om församlingsliv i andra kyrkor man sett lite från sidan - de flesta känner igen varandra, hälsar och umgås, och kanske detta umgänge och den bekräftelsen är lejonparten av deras religiösa liv, det de behöver mest, vare sig de är svenska pingstvänner, vietnamesiska buddhister eller engelskt högkyrkliga, och varför skulle de inte få det? Idag var jag i alla fall med och döpte den nya buddhan.

Inga kommentarer: