Försvar mot felaktiga åsikter

Mitt husorgan Viet Nam News känns bara mer och mer ovärderligt - tänk att jag försökte övertala dem att man måste ge långtidsprenumeranter rabatt enligt västerländskt mönster, vartenda nummer är ju ovärderligt! I Viet Nam News kan man till exempel läsa om politbyråns syn på nationens journalistik. (Ni som arbetar/arbetat med att utveckla Vietnam mot pressfrihet gör nog bäst i att sluta läsa här, annars är det risk att ni blir svårt deprimerade.) Efter ett möte om de senaste tre årens journalistik gjorde politbyråmedlemmen Truong Tan Sang ett uttalande, där han prisade journalisternas arbete för att föra ut partiets kampanj för att följa Ho Chi Minhs moraliska exempel. Men han anser att journalister och pressbyråer måste spela en mycket mer aktiv roll för att uppmuntra folk att implementera regeringens politik. Journalisterna måste också ta sitt ansvar för att få folket att förverkliga nationens femårsplan. (Här nöp jag mig i armen. När inte det hjälpte tittade jag noggrannare på tidningen: femårsplan? Hade jag verkligen fått dagens tidning, och inte en som var tjugo år gammal?) Ytterligare en medlem av politbyrån, To Huy Rua, understödde Sang i att enträget uppmuntra landets journalister att hjälpa till att försvara landet mot felaktiga åsikter och information från fientliga krafter, särskilt sådana som finns utanför Vietnam. Det är också viktigt att få teve och radio att nå vietnameser som bor utomlands att förstå sitt hemland bättre. Det vill säga: eftersom det är utomlands nästan alla kritiska röster drivits, är det dit vi måste rikta propagandan. Nu inser jag att det måste ha skett en förväxling någonstans: någon måste ha tagit miste på "journalister" och "informatörer", annars blir hela texten obegriplig. Men är det inte en smula ironiskt att det här händer och sägs just här, just i Vietnam, där (den amerikanska) krigsjournalistiken med kraft bröt sig fri från statligt inflytande för fyrtiofem år sen?
Skrivet till Amanda Jenssen: Killing My Darlings