måndag 3 maj 2010

Kvällar i Hoi An

Vi återkommer till Hanoi efter några himmelska dagar i Hoi An, den gamla hamn- och handelsstaden i centrala Vietnam, strax söder om Danang. Varje kväll somnade vi och varje morgon vaknade vi till de gråa bränningarna från Kinesiska sjön. Vi lånade cyklar och gav oss ut över broar och färjelägen: en skärgårdsresa, fast bland risbönder i floddeltat. Sluter man bara öronen till de bistert påstridiga försäljarna av usla Polo Ralph Lauren-kopior är hamnpromenaden inne i Hoi An nästan en fläkt av Medelhavet: det känns som en liten fransk provinsstad, med sina barer, båtar och hamnkrogar. Men även andra besökare än fransmännen har satt sina spår. Här finns kinesiska och japanska köpmansgillen med votivskepp och altare, platser att träffas och tacka gudarna (ungefär som Tyska kyrkan i Gamla stan, tänker jag mig). Och här finns den vackra överbyggda japanska bron, som vår första kväll får glittra ensamt i mörkret, där vi sitter en trappa upp på Mango Mango på andra sidan floden och ser hela Hoi An släckas ner. Det inträffar en gång i månaden, läser jag mig senare till: för några timmar är staden upplyst endast av rislyktornas och tyglampornas milda sken, och på bron kan man köpa enklast möjliga lyktor - ett stearinljus, en papperslykta i form av en lotusblomma - och sätta ut på floden. Det ser ut som en fest i Mumindalen. Det överträffar varje dröm om Fjärran östern. Det är som att sova med öppna ögon, under bron rinner flodens milda mörker fram, stansat av tjogtals små papperslyktor. Dagen därpå inträffar samma mörkläggning, fast nu är den mindre avsiktlig. Tack och lov sitter vi vid nystrukna Ikeadukar i trädgården på svenske Kalles nya restaurang Cava (den bästa restaurang vi ätit på i Hoi An), och det tar bara någon minut innan Kalles egen generator går på, och vi kan sitta och se ut över ännu en tidlös stadsvy, där lyktorna tänds en efter en, innan det är dags att åka hem till vårt bullrande framtidsbesatta Hanoi. Det är uppenbart att myndigheterna i Hoi An ansträngt sig att bevara och till och med understryka det som gör stan till en unik upplevelse - varför kan inte våra myndigheter göra likadant?
Skrivet till CocoRosie: The Adventures of Ghosthorse And Stillborn

3 kommentarer:

Pelle sa...

Måste instämma i allt. Hoi An supermysig kultur- och semesterdröm av det bästa slaget i Vietnam. Cava även för oss den bästa resturangen vi hann prova.

Kristoffer sa...

Jag tror att vi kom fram till att den perfekta kvällen i Hoi An börjar med en drink på Mango Mango, sen går man över till Cava och äter middag (deras efterrätter är ju makalösa!).

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Åh Mango, åh Cava - nu blir jag nostalgisk och längtar omedelbart tillbaka till Hoi An och mitt kära hotell Ha An.