onsdag 26 maj 2010

Hanoikyss

Just nu försöker jag hindra en Hanoikyss från att bli infekterad i fukten och värmen. En Hanoikyss får man på insidan av smalbenet, halvannan decimeter över fotknölen: det är en lättare brännskada som man får när man har shorts och råkar komma åt det brännheta avgasröret på en motorbike. Den ser som alla lättare brännskador betydligt värre ut än vad den är, men måste givetvis tas hand om med tanke på klimatet och den allmäna gatuhygienen. Jag gillar namnet, som jag hörde första gången för något år sen av min son: det har en kosmopolitisk fläkt, en antydan om skolår i fjärran land, med läxböckerna instuvade på ramen till en rostig gammal moppetaxi i en förfallen och överbefolkad föredetta fransk provinshuvudstad, det låter som Kipling anno 2010, vilket väl också var precis vad jag drömde om att kunna ge mina barn.
Bland de snälla svenska männen cirkulerar just nu nyheten om en helt annan sorts Hanoikyss: ett tidningsreferat av måndagens debatt i Nationalförsamlingen om dödsstraffet. Ska man använda injektioner eller exekutionsplutoner? Det är inte första gången den här diskussionen förs, inte ens första gången som jag i egenskap av chockad svensk refererar den (och jag kan ärligt säga att jag inte vet om det som chockar mig mest är diskussionen i sig, eller det faktum att landets största engelskspråkiga dagstidning anser att den bör återges som förstasidesnyhet). Det roliga är att man faktiskt diskuterar vad som är humanast. Giftinjektioner är mindre psykologiskt skadligt för bödlarna, hävdas det. Varför kan vi inte använda automatvapen för att minska den psykologiska pressen på exekutionsplutonen, frågade en ledamot från Röda flodens delta. Vietnam vore inte heller Vietnam om man inte också diskuterade vad som skulle ske med de avrättades kroppar - skulle de i enlighet med god vietnamesisk religiös sed återlämnas till familjerna, så att de dödas andar kan få ro, som vissa ledamöter hävdar, eller är det för lindrig behandling av kriminella även efter döden, som andra ledamöter hävdar? Det tycker vi svenska män är fantastiskt: att man kan vilja fortsätta straffa någon även när vederbörande är död. Diskussionen går vidare, och under tiden fortsätter man avrätta folk som vanligt, det vill säga skjuter ihjäl dem med exekutionspluton.

Inga kommentarer: