97-procentig lycka

Idag, den 19 maj, fyller Onkel Ho 120 år. Som alla enpartistater gillar Vietnam födelsedagar (nyss var det partiet som fyllde jämnt) och den här har utannonserats i veckor: med prydlig krita påminner kvarterets folkkommissarie på den lokala anslagstavlan: glöm inte Ho Chi Minhs födelsedag! Över Hoan Kiem svävar färgglada ballonger, och i kvarteren kring mausoleet är både trängseln och färggrannheten större än vanligt. Även tidningen är full av goda nyheter idag: vietnameser är lyckligare än andra, står det i en krönika. Endast 3 % känner sig olyckliga, det påstår sig krönikören ha statistiska belägg för. Annat är det med bortklemade västerlänningar som gnäller över allt, har man varit med om kriget så har man vett att glädjas åt lite - bara en sån sak som att man slipper gå i lappade kläder. Det vore mig fjärran att dra vietnamesernas lycka i tvivelsmål, men nog skulle man gärna veta lite mer om hur den där enkäten utfördes. Var det kanske samma människa som skriver på svarta tavlan vad grannarna ska tänka och tycka som stod för insamlingen av frågeformulären? "Vietnams väg till socialismen är unik", sade nationalförsamlingens talman, tillika medlemmen i Politbyrån Dr Nguyen Phu Trong i en jättelik ideologisk artikel om partiets utveckling från 1991 till idag, inför nästa års partikongress. Artikeln blir av naturliga skäl både lång och omständlig - till exempel måste Trong förklara hur privatiseringar och jätteinvesteringar av multinationella företag kan leda till socialism. Han måste också förklara hur Vietnam avser att leva upp till sina utfästelser att följa FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, samtidigt som man gång på gång säger rätt ut att oliktänkande inte har någon plats i nationsbygget. Det sistnämnda gör han med ett elegant ord - intertwined, sammanflätade. Mänskliga rättigheter är "sammanflätade" med nationens rättigheter och intressen och folkets rätt att vara herrar över landet och sitt eget öde. Det vill säga: 97 % kommer att vara lyckliga även nästa år.