söndag 7 februari 2010

Köksgudens himlafärd

Igår for köksguden upp till himlen. Tills jag kom till Vietnam kände jag till buddhismen som en religion utan gud, men det är nog den intellektuellt salongsfähiga exportversionen, jag har aldrig sett någonstans där gudar, helgon och vördade vise trängs som i ett buddhistiskt tempel. Den religionen är mycket bokstavlig: en tusenögd Buddhastaty har verkligen tusen ögon, och om det sägs att Buddha når överallt, så får han tusen händer. Buddha har nitton lärjungar, sju fler än Jesus, de finns som samlarfigurer i keramik. Längst inne i templet finns alltid den himmelska modern. Jag tänker mig att det är som med katolicismen - en folklig version, glittrande och full av medlargestalter mellan gud och människan, och en mer intellektuell och estetiskt återhållen som man tar med sig ut i världen, på internationella konferenser. Köksguden tillhör nog inte exportvarorna, han får nog stanna hemma när det är dags för zenmeditation i Los Angeles. Lite orättvist, för vi har ju lyckats exportera tomten, och köksguden påminner om vår tomte på mer än ett sätt - dels är han rödkindad och jovialisk, dels måste han mutas. (För att förstå vietnamesiskt tänkesätt hjälper det ibland att gå tillbaka till Fattigsverige, Emil i Lönneberga ungefär: samma föreställningsvärld präglad av knapphet och en ibland rå saklighet, samma enorma kalas, familjesammanhållning och benhårda hierarkiska tänkande.) Köksguden far nämligen upp till den himmelske kejsaren för att rapportera hur hushållen har skött sig under det gångna året, en gudomlig revisor helt enkelt: för att få sin tilldelning av lycka och välgång under det kommande året så måste varje hushåll göra ett hyggligt bokslut. Därför åtföljs köksguden på sin himmelsfärd av den ena rökpelaren tjockare än den andra när man bränner sina låtsassedlar för att köpa sig tur där ovan. Men i fråga om köksguden kommer man inte undan med enstaka sedlar, här är det rejäla majbrasor som gäller, tjocka sedelbuntar som eldas upp mitt på gatan. Första gången trodde jag att det var eldsvåda. Kanske är det lite mindre hälsovådligt att sätta ut gröt till tomten för att köpa sig fri från de osynliga makterna. Men det gör väl ingen längre? Här är sinnevärlden fortfarande besjälad på ett så påtagligt sätt att jag varje dag slår huvudet i min egen föreställningsvärlds begränsningar. Klart det bor en gud i vårt kök.
Skrivet till Archie Shepp: Goin' Home

Inga kommentarer: