Hårdvaluta

Nyss hamnade Hypnotisören på mitt nattduksbord efter att ha gått halva ambassaden runt. Man kan säga åtskilligt om litteraturens situation här i Vietnam (i Axess 7 2009 försökte jag ge en skiss av läget) men i den lilla svenskkolonin är böcker hårdvaluta på ett sätt som nog skulle få ögonen att tåras på åtskilliga av mina kollegor därhemma. Postgången är opålitlig och irriterande långsam så fort det rör sig om paket. Det engelskspråkiga utbudet i bokhandeln i stort sett begränsat till klassiker i lågprisutförande (jag passar på att läsa allt av systrarna Brontë). Eva Franchells Rosenbadbok Väninnan gick från hus till hus tills bara lösblad återstod. Det är fysiskt hårt att vara bok här, särskilt såhär års när luftfuktigheten slår alla rekord. Tidigare fanns en svensk bokklubb som sköttes av medföljande fruar och byggde på fotokopiering, vilket stack i ögonen på även sådana som inte har litteraturen som försörjning. Upphovsmannarätten håller precis på att landa i Vietnam, och piratkopierade internationella bestsellers och reseböcker månglas ut för någon tia i varje gathörn i turistkvarteren - inget smickrande sällskap, precis. Den nya generationen svenska medföljande består uteslutande av män. Vilket betyder: ingen bokklubb. Men väl andra lösningar på bokbristen: den modernaste ibland oss lånar till exempel e-böcker på biblioteket hemma i Nacka med hjälp av en läsplatta och ett lånekort. Annars går böcker alltså ur hand i hand så länge alla sidor finns kvar, snedlästa, fuktskadade och kantstötta lämnas de omsorgsfullt i arv när det är dags för hemresa, rena terapin för en luttrad svensk bokmänniska.
Skrivet till Dusty Springfield: Dusty in Memphis